Mångkultur i Eskilstuna
Liksom en droppe vatten kan spegla hela havet kan en invandrarförläggning avspegla kommande tider.http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.1271026
Det är endast SD som anser att Sveriges resurser att ta emot invandrare är ändliga, sjuklövern tror att de räcker för obegränsad invandring.
This entry was posted on november 30, 2011 at 1:50 e m
SD högerextremister?
Dagens kommittésammanträde var välorganiserat och genomfördes i en trivsam anda. Dock hickade jag till då David Karlsson från Förvaltningshögskolan i Göteborg visade en bild över hur politiker i riksdag, landsting och kommuner uppfattar sin politik i en tiogradig höger – vänsterskala. 1 är extremvänster och 10 är extremhöger. Föga förvånade låg (V) på ca 2,5 och (M) på ca 8,0. Var låg då (SD)? Svar: 5,3.
“Högerextrema” SD är alltså mittenpartiet i svensk politik, vilket partiets agerande i riksdagen bestyrker.
5 svar till “SD högerextremister?”
Hanif Bali (m) – världsrekordhållare?
HANIF BALI
Hanif Bali (M) är riksdagsledamot. Vid tre års ålder kom han till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.
http://www.expressen.se/debatt/1.2521423/rasismen-ar-ditt-ansvar-nu-juholt
Jag är imponerad! Vid tre års ålder kunde jag inte ens torka rumpan själv.
Hanif Bali (M) är riksdagsledamot. Vid tre års ålder kom han till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.
http://www.expressen.se/debatt/1.2521423/rasismen-ar-ditt-ansvar-nu-juholt
Jag är imponerad! Vid tre års ålder kunde jag inte ens torka rumpan själv.
7 svar till “Hanif Bali (m) – världsrekordhållare?”
-
Riksdagsman: Jag kom som 3-årigt ensamkommande flyktingbarn | Nationell.nu säger:
augusti 19, 2011 kl. 8:26 f m | [...] Eller som bloggaren Mopsen skriver: ”Jag är imponerad! Vid tre års ålder kunde jag inte ens torka rumpan själv.” [...]
Norge som förebild
Återigen har Norge drabbats på ett sätt, som Sverige förskonats för. Med raka ryggrader och beslutsam min har det norska folket sökt hålla tillbaka sina tårar och visat en imponerande styrka i en mycket svår stund. Men Norge har varit med om detta förut. Åren 1940-1945 föll mången norrman för en inkräkares kulor, torterades eller blev i bästa fall blott internerade på Grini.
Norrmännen minns nazi-monstret Henry Rinnan, förrädaren Vidkun Quisling och motståndskämpen Max Manus. Därför kan de hålla värdigheten även i de svåraste av stunder. De söker inte enkla förklaringsgrunder, utan ger sig tid till eftertänksam bearbetning av det inträffade. Bara detta att monstret och förrädaren var en beundrare av frihetskämpen Max Manus, stämmer till eftertanke. Genom värdighet samlar statsminister Jens Stoltenberg det norska folket. Gärningsmannen är gripen och man söker eventuella medarbetare. Men något försök att klistra ansvaret för gärningsmannens illdåd på någon annan göres inte.
Hur annorlunda går det inte till i Sverige? I detta land, som förskonats från krigets fasor, har det uppstått en särskild prinsessan-på-ärtenkultur. “Uppspåra de skyldiga, bestraffa de oskyldiga, premiera de som inte har med saken att göra”.
Att uppspåra den skyldige behövs inte, för det har norrmännen redan gjort. Men bestraffa oskyldiga SD går det ändå att göra liksom att premiera Expo, som inte har med saken att göra.
Jag skäms över att vara svensk. Jag skäms över att tillhöra en sådan nation där media inte kan lämna frid till de verkliga offrens anhöriga att bearbeta sorgen och analysera skeendet, utan väljer att skrika om — (jag tog bort orden, för de kan missförstås i landet med världens bästa åsikts- och yttrandefrihet).
Jag delar inte de åsikter som H i Varberg uttryckt. Det är klart att dessa skall motsägas och motbevisas. Men skall han straffas? Ja, om han förbrutit sig mot svensk lag. Om så inte är fallet må H:s åsikter bestridas, men den som kräver att han utan rättegång skall avsättas från det ena eller andra, är och förblir en lynchmobbare.
Varför saknar svenska media den karaktärsresning deras norska kollegor har?
9 svar till “Norge som förebild”
Inga nazister på våra gator!
Norra Bantorget i Stockholm lördagen den 4 augusti 2012. I talarstolen står Pamela Geller, som är judinna från New York, och över henne fladdrar Israels blåvita flagga jämte Norges och Persiens.
En bit därifrån ägnar sig vänsteraktivister åt att befrämja mångkultur genom att skjuta raketer mot polishästar och kasta knallskott. Polisen omhändertog ett stort antal personer och bussade ut dem från Stockholm. Minst ett dussin greps för brottsliga gärningar.
Och vad skrek vänstern då de såg Israels flagga och hörde Pamela Geller?
Inga nazister på våra gator!
Nazister? En organisation, som kallar sig SION.
This entry was posted on augusti 5, 2012 at 4:55 e m
augusti 23, 2011 kl. 8:44 e m | Inget som förvånar någon som är insatt i politiken. Tyvärr är de flesta i media inte det.
augusti 23, 2011 kl. 9:25 e m | Om man kände till alla nissar som spenderar stats och kommunpengar på trams, skulle man nog bli mörkrädd.
Det här verkar vara ett typexempel “Förvaltningshögskolan i Göteborg”? Hur politiker upplever upplever sin politik? Vad spelar det för roll i Bangkok om hundra år? Är det någon form av ideologisk navelskådning, eller?
Hur många myndigheter finns det på ett ungefär (på några hundra när..), hur många muppar sitter och håller på med värdelösa utredningar om skoskavets inverkan på kulturen i framtidens Sverige, och annat trams?
Man ska bara ställa sig frågan i detta konsensus, och mötenas förlovade land – vad håller vi på med och varför? Ett beslut blir inte mer legalt eller bättre ju fler som är inblandade, och ordbajseri samt idiotstatistik legaliserar inget.
Så Stellan…det var nog tur att jag inte ens var inbjuden. Eftersom jag bott i Tyskland en massa år är jag van vid effektivitet och att man tar beslut utan snack, samt disciplin. Jag hade nog gått i taket om jag ens fick reda på att skattepengar spenderades på hur politikerna upplever sig själva.
augusti 24, 2011 kl. 8:39 f m | Tack för dagens första skratt!
Jag håller med – Sverige har blivit världens främsta tramsland (förutom dito socialbyrå), men vad annat kan man räkna med?! När man ser till helheten hur och vad som funkar/inte funkar här i landet nu för tiden så kan man bara skaka på huvudet och sucka. Vad blev det av det välordnade, förnuftiga landet? En gyttjefläck …
Så mycket kork som växt fram i landets hjärnor kunde Sverige konkurrera ut korkekarnas land, Spanien. Vi är nog inte tillräckligt många – och dessutom alltför maktlösa – som kan hålla stånd så länge till. Själv började jag ana saker och ting redan på 1980-talet men fick inte belägg för mina aningar förrän mot sekelskiftet … och via Internet. Men tänk så många som ännu sitter fast i sin aningslöshet! Saliga äro de saktmodiga … kanske det, ja.
augusti 24, 2011 kl. 8:41 f m | Tack för dagens första skratt! … Riktat till ulmerkotten, alltså.
augusti 24, 2011 kl. 7:46 e m | Tack! I Tyskland funkar det så att man fattar egna beslut. Är man tveksam tar man ett kortare snack med chefen, eller kollegorna. Sedan handlar man, jobbar och gör något kreativt.
I Sverige behöver man inte göra något. Man kan flyta runt mellan olika möten och säga några väl valda ord ibland. Berörs man av minst 10% av det som ska snackas om på ett möte är man ju en given deltagare, och mötet måste minst ta två timmar. Man kan skriva lite protokoll, rapportera till chefen och kalla till nya möten. Bäst är att ha återkommande möten varje vecka även om det inte finns anledning. Möten har ett stort egenvärde! Tja, de är inte produktiva, eller leder till något, men man lär känna varandra, snackar lite smörja och fördriver arbetstiden. Ambitiösa karriärister har gjort fina PPT-presentationer och presenterar dem – skitbra, ju längre de tar och dessutom en bra anledning att dra ut på mötet.
I Tyskland tror jag det var 10 möten på lika många år, och då var det viktig information om hela företaget från högsta på världens största företag.