Borttagen blogg 15 arkiv juli 2011

 

Rasism


I en strävan att förstå vad människor säger om mig, beslöt jag mig för en tid sedan att ta reda på vad ordet rasist verkligen står för. Visserligen trodde jag mig redan tidigare veta det ganska väl, men det kändes ändå angeläget att uppdatera kunskaperna. Jag började med att läsa om det av socialdemokraterna initierade rasbiologiska institutet.
Statens Institut för Rasbiologi (SIFR) inrättades 1922 i Uppsala i enlighet med en av Wilhelm Björck (s) m fl författad riksdagsmotion. Det var inte bara (s), som stod bakom förslaget, utan borgerligheten hakade omgående på. En lovande ung forskare var Bertil Lundman (1899-1993). 1946 utgav han boken Nutidens människoraser.
Jag kunde först inte tro att det var sant. Jag har aldrig tidigare sett en sådan vämjelig text:
“Negrerna äro jordens mest utpräglade driftmänniskor, en ras av stora ouppfostrade barn, som mindre än andra besväras av några hämningar. Niggern tar dagen som den kommer, skriker, pratar och flabbar med sin breda humor och njuter av alla de fröjder, som ögonblicket kan giva.
En motgång kastar honom bokstavligen till marken, han vrålar och sliter sig i håret som en besatt i vildaste förtvivlan. Ögonblicket därefter är dock det hela glömt, och allt är som vanligt.
Negerns sanguiniska temperament innesluter mycken godmodighet och vid lämplig behandling kan han bli en mycket trogen tjänare. En sådan natur är naturligtvis även en utmärkt slav, som, frånsett enstaka utbrott, väl finner sig i sitt öde, ja t o m är flabbig i slavhandlarens kedjor.
Någon högre och självständigare kulturutveckling kan ju naturligtvis däremot icke förekomma hos dessa stundens lidelsefulla barn. Väl kunna de hastigt och motståndslöst efterapa, vad de sett av högre kultur, så långt de förstå det.” (Nutidens människoraser, sidan 62.)
Hur blev reaktionerna? Lundman befanns meriterad för en tjänst som docent vid universitetet i Uppsala, där han var verksam fram till pensioneringen 1965. Men redan 1959 reagerade Herbert Tingsten på Lundmans verksamheter och universitetskanslern Torgny Segerstedt lät rensa upp i undervisningslitteraturen.
Om det nu är så att jag är rasist – vad skall man då kalla Lundman? Är det inte så att ordet rasist helt tappat sin betydelse på grund av att det missbrukats och använts som tillmäle om människor, som aldrig har haft något med den verkliga rasismen att skaffa.
This entry was posted on juli 31, 2011 at 2:50 e m and is filed under Uncategorized. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.

10 svar till “Rasism”

  1. tannhauser3 säger:
    juli 31, 2011 kl. 4:02 e m | Såsom varande dessa negrers svurne representant och bror, måste jag först av allt konstatera, att de äro en stor tillgång för infanteriet.
    Sköter sig en infanterist så, att han genast tar skydd på marken vid “minsta motgång” och därefter reser sig igen, “och allt är som vanligt” är han sannolikt väl utbildad, liksom snart sagt vilken gammal FN yxa (från Södertälje eller annorstädes) som helst..
    Skämt åsido, man kan allt ironisera över begreppet rasism, liksom historiska källor. Själv gör jag en del observationer rörande Cornelius Tacitus, vars stil också är den som man kan återfinna i gamla uppslagsböcker….
  2. polanen säger:
    juli 31, 2011 kl. 8:46 e m | Stellan,
    Det är lite som att slåss mot väderkvarnar.
    Nu är det så att i vår postmodernistiska värld, där tolkning har företräde framför objektiva fakta, råder en situation som innebar att begreppet rasism kan modifieras allt eftersom den samhälleliga debatten förändras. För att uppnå denna semantiska effekt används det enkla prefixet “ny” alt. “neo”. Nyrasism, nyfascism (neo-fascism) etc.
    Oavsett vad du än säger eller skriver, om dina ståndpunkter, din familj så kommer dem som har det inpräntat i sina postmodernistiska skallar att du är rasist aldrig att tro något annat.
  3. Robert Stenkvist säger:
    augusti 2, 2011 kl. 1:29 e m | Ja hade herr Lundman varit medlem i SD hade ett uteslutningsärende öppnats omgående, dessutom är jag tämligen säker på att det gått igenom på ungefär 1,4 sekunder.
  4. Skeåning säger:
    augusti 3, 2011 kl. 1:22 e m | Det är ju helt makabert att den här mannen har kunnat hålla på fram till runt 60-talet innan någon nämnvärd kritik tycks ha yppats. Visst har språkbruket ändrats med tiden, men resonemanget och språkbruket är ju oerhört grovt även för den här tiden. Och så försöker dom prata om Sverigedemokraternas historia. Det är ju ingenting i jämförelse med det här. Make till avskyvärd text har jag inte sett. Om man ska tro wikipedia har den här mannen gett ut sina memoarer 1987..! och så sent som 1988 utgav han boken Jordens folkstammar. Han ska dessutom ha uttalat sig 1987 i Kyrkans tidning, mot färgad invandring….. Och denne har varit docent vid Uppsala universitet fram till 1965… Herre min skapare…
  5. Rasistiskt? Nazistiskt? « Karpstryparn III säger:
    september 27, 2011 kl. 6:27 e m | [...] http://mopsen.wordpress.com/2011/07/31/rasism/  [...]

 

Norge som förebild


Återigen har Norge drabbats på ett sätt, som Sverige förskonats för. Med raka ryggrader och beslutsam min har det norska folket sökt hålla tillbaka sina tårar och visat en imponerande styrka i en mycket svår stund. Men Norge har varit med om detta förut. Åren 1940-1945 föll mången norrman för en inkräkares kulor, torterades eller blev i bästa fall blott internerade på Grini.
Norrmännen minns nazi-monstret Henry Rinnan, förrädaren Vidkun Quisling och motståndskämpen Max Manus. Därför kan de hålla värdigheten även i de svåraste av stunder. De söker inte enkla förklaringsgrunder, utan ger sig tid till eftertänksam bearbetning av det inträffade. Bara detta att monstret och förrädaren var en beundrare av frihetskämpen Max Manus, stämmer till eftertanke. Genom värdighet samlar statsminister Jens Stoltenberg det norska folket. Gärningsmannen är gripen och man söker eventuella medarbetare. Men något försök att klistra ansvaret för gärningsmannens illdåd på någon annan göres inte.
Hur annorlunda går det inte till i Sverige? I detta land, som förskonats från krigets fasor, har det uppstått en särskild prinsessan-på-ärtenkultur. “Uppspåra de skyldiga, bestraffa de oskyldiga, premiera de som inte har med saken att göra”.
Att uppspåra den skyldige behövs inte, för det har norrmännen redan gjort. Men bestraffa oskyldiga SD går det ändå att göra liksom att premiera Expo, som inte har med saken att göra.
Jag skäms över att vara svensk. Jag skäms över att tillhöra en sådan nation där media inte kan lämna frid till de verkliga offrens anhöriga att bearbeta sorgen och analysera skeendet, utan väljer att skrika om — (jag tog bort orden, för de kan missförstås i landet med världens bästa åsikts- och yttrandefrihet).
Jag delar inte de åsikter som H i Varberg uttryckt. Det är klart att dessa skall motsägas och motbevisas. Men skall han straffas? Ja, om han förbrutit sig mot svensk lag. Om så inte är fallet må H:s åsikter bestridas, men den som kräver att han utan rättegång skall avsättas från det ena eller andra, är och förblir en lynchmobbare.
Varför saknar svenska media den karaktärsresning deras norska kollegor har?
This entry was posted on juli 28, 2011 at 7:22 e m and is filed under Uncategorized. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.

9 svar till “Norge som förebild”

  1. janrume säger:
    juli 28, 2011 kl. 8:17 e m | Men Stellan varför omnämner du bara Hellsborn (ska han offras) ? Richard Jomshof har inte bloggat utan än värre gått ut med samma budskap som lokalpolitikern i Varberg i media.
    http://janrumes.wordpress.com/2011/07/27/sd-gor-skillnad-pa-folk-och-folk/
  2. nymananders säger:
    juli 29, 2011 kl. 7:45 f m | Vem försöker du lura?
    Du skulle rikta exakt samma kritik mot norsk media om du levde och verkade där. Offerkoftan sitter oftast väldigt bekvämt på dig och dina partivänner.
    På en punkt är vi dock överens. Jag skäms också över att du är svensk.
  3. ar4ne säger:
    juli 29, 2011 kl. 8:34 f m | Om man går in på Expos Stasiarkiv och klickar på de olika partierna så hittar man anklagelser och påståenden oftast konstruerade eller man gör helt enkelt tidningsankor av en fjäder i syftet att smutskasta.
    När det gäller Vänsterpartiet inte ett ont ord snarare tvärtom när stackars röd ungdom inte fick vara ifred under en demonstration.
    Märkligt när det går att skriva ner Vänstern för hur många illdåd som helst tack vare sin stormtrupp AFA (Hitlerjugend)
    http://expo.se/aemnen-lista.html#setop
  4. ar4ne säger:
    juli 29, 2011 kl. 2:51 e m | En bild kan säga mer än tusen ord, se EXPO reklamen för sina medarbetare.
    http://www.skrivkonst.net/wp-content/uploads/2011/07/ingenensamgalning.jpg

 

 

Ofattbart

juli 23, 2011
Den fruktansvärda tragedin i Norge förlamar tanken. Alla dessa liv som släckts. Ungdomar, som hade livet framför sig och såg fram mot en positiv lägervistelse. Anställda, som arbetade på sina kontor. Människor, som bara slumpvis befann sig på fel plats. Drabbade av den personifierade ondskan.
Tankarna går till de drabbade och inte minst deras anhöriga och vänner. Ord känns så små inför detta ofattbara.
Publicerat i Uncategorized | 16 Kommentarer »

Mänsklig storhet och ynkedom

juli 21, 2011

Medan Nelson Mandela försmäktade i fängelset på Robben Island växte Fredrik Reinfeldt upp i svensketniska överklassenklaven Täby. När Nelson Mandela blev president månade han sig om och skyddade sina forna plågoandar, för hans ambition var att vara hela landets president samt att ena de svarta och vita.
Fredrik Reinfeldt har som statsminister inte ambitionen att verka för hela folket. Tvärtom ger han sin välsignelse över att vissa medborgare trakasseras, misshandlas och måhända mördas. Hyser man sådana åsikter som Sverigedemokraterna är man berövad medborgarskapets rättsskydd och får skylla sig själv. Kan en stat där statsministern säger så kallas demokrati? Kan den kallas rättsstat?
Ursvenskt är bara barbariet sade statsministern. Det är den uppfattning han lever med och visar när han lämnar en del av medborgarna utan skydd. Har man enligt honom fel åsikter skall man alltså vara fredlös.
Vi som är lite äldre kommer ihåg att de sällsynta gånger före omkring 1985 det rapporterades om våldtäkt, så hämtade genast polisen in Olle Möller för skärpta förhör och högsta graden av politiskt våld var att en debattör slog näven så hårt i bordet att motståndarens kaffekopp skvätte över.
Är det fel att vilja ha den tiden åter? Är det fel att längta efter politiker vars ambition och även hobby är bygga samhälle och inte att maximera egna arvoden?
Publicerat i Uncategorized | 4 Kommentarer »

Sverigedemokraternas ideologi i repris

juli 20, 2011
Sverigedemokratisk ideologi 3
Av mopsen
Där klassbegreppet verkar avgränsande och isolerande, där öppnar folkbegreppet istället vägarna till samförstånd och samverkan.
Jag utesluter inte ett visst samarbete mellan en i anda och sanning samhällsvårdande konservatism och en socialdemokratisk iver att bereda trygghet och välstånd åt alla.
Per Albin Hansson
Om Per Albin Hansson levt idag – hade han då varit sverigedemokrat? Döm själv!
* Sverige är alltjämt ett klassamhälle, där de stora massorna leva i betryck och otrygghet. Sverige är ännu icke det goda hemmet för alla svenskar. För att det skall kunna bli detta måste det helt erövras av och åt folkets stora massa. … Sverige åt svenskarna – svenskarna åt Sverige!
Under ett tal vid ett socialdemokratiskt valmöte 1924.
* Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.
Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.
Folkhemstalet i riksdagens andra kammare, 1928.
* Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt.
Tal vid den socialdemokratiska ungdomsrörelsens nordiska möte i Köpenhamn den 13 juli 1930.
* Det är min förvissning att Sveriges folk är berett att bära tunga offer för sin fred och sin självbestämningsrätt. Jag har också en fast förtröstan att vi genom enighet och beslutsamhet ska kunna lotsa vårt land genom svårigheterna. Skulle ofärden dock komma till våra landamären, skall förvisso det svenska folket visa sig mäktigt att värna det för oss dyrbaraste av alt, Sveriges frihet och oberoende.
Radiotal av Per Albin Hansson den 12 april 1940.
* Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige!
Tal på Svenska Flaggans Dag den 6 juni 1945.
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar »

Nu påstår de på nytt att SD inte har en ideologi

juli 20, 2011
Sverigedemokratisk ideologi 4
Av mopsen
Rudolf Kjellén (1864-1922), professor vid Universitetet i Uppsala, var redan i sin samtid omstridd och hans teorier kan inte anammas okritiskt utan endast i vissa delar. Det bör vidare beaktas att mer än hundra år av samhällsutveckling skett sedan Kjellén lanserade sina tankar.
Notera att han redan 1899 förutsåg såväl den nu vilt härjande politiska korrektheten som oikofobin (det vill säga föraktet för och förnekandet av det egna landet, folket och kulturen) .
Ur ”Fosterlandet. En begreppsanalys” (1899), tryckt i ”Nationell samling. Politiska och etiska fragment.” (1906):
» ”Antag å andra sidan, att hela svenska nationen bleve fördriven eller utrotad av en fiende, så att Sveriges land finge bära en ny nation – skulle man då kunna säga, att det var Sveriges röst som hördes uppifrån halvön? Naturen funnes kvar och vore väl sig lik, men den hade fått ett nytt människomaterial att inverka på; fosterlandets andra element, folkanlaget, vore borta, det nödvändiga sambandet mellan folk och land hade blivit upplöst på andra sättet. Sverige kan lika så litet leva med ett nytt folk inom sina gamla gränser som med ett nytt territorium åt det gamla folket. Dess begrepp är alltid åt en sida etnografiskt tillika.”
» ”Skulle nu så hända, att den allmänna tidsandan ginge i en mot nationalandan fientlig riktning, då uppstår för den enskilde en konflikt.[...] Det är möjligt, att en hel generation låter sig på tidsandans vingar ryckas långt bortom den berättigade och nödvändiga nationalismens råmärken. Då bliver det en verklig schism mellan folket och dess levande generation. Då skulle man i Sveriges, i svenska folkets namn kunna ogilla svenskarne. (Oikofobi, min anm). Ty den äkta fosterlandskärleken ligger så djupt, att den söker sitt folks genius – även om man måste vända sig ifrån sin samtid för att igenkänna och finna den.”
» ”Om en generation sätter in all sin kraft på privata uppgifter allena; om det politiska livet neddrages till en marknad för enskild vinningslystnad (Har ní hört den förut?, min anm); om statsmannen själv förnedrar sig till en tjänare och hantlangare åt dessa privata intressen, som han borde övervaka och stävja och leda till statsidéns tjänst – då har individualismen fått ett ödesdigert insteg, då giver generationen åter en falsk spegelbild av folkanden.
Tvenne företeelser pläga utmärka, att ett samhälle kommit in på denna vilse väg. Den ena är konventionalismens (politisk korrekthet, min anm) överhandtagande. De tomma formerna börjar skymma verkligheten, och de behagliga dygder som pryda oss i sällskapslivet – grannlagenhetens och de ridderliga eftergifternas dygder – medföras i politiken såsom substitut för en äkta statskonst.
Den andra är det historiska perspektivet slappnande. Man känner sig ej längre som en länk i en fortlöpande kedja, man lever för stunden och lämnar åt morgondagen dess egen omsorg även i politiken. Ansvarskänslan inför forntid och framtid slumrar, medan samtiden söker sin njutning och bekvämlighet.” (Robinson, Bonde söker fru, Postkodmiljonären, Anna Anka etc etc, min anm).
» ”Det är fosterlandsvännens högsta plikt att arbeta för utvecklingen av nationalandan i sitt folk till allt större fullkomning. Det är hans största personliga lycka, när han kan förmäla denna strävan med arbete i de idealers tjänst, som hans egen generation ställt upp. Det är hans djupaste sorg, när arbetet för fosterlandet måste driva honom till kamp emot hans egna förvillade landsmän.”
Ernst Wigforss inspirerades mycket under sju föreläsningar Kjellén gav 1910, som handlade om Kjelléns teori om staten som en organism, en av hans mest spridda teorier, och av Kjellén vidareutvecklad i Staten som lifsform (1916). Wigforss summerade Kjelléns teori i ett brev till vännen Östen Undén:
”Han gör av med den gamla statsvetenskapen som endast stats- rättsvetenskap. Bygger upp sin statsteori från antrogeografiska grundvalar. Land + nation + samhälle + rätt. Sammanhanget mellan de olika momenten emellertid synnerligen oklart. I mitt tycke rena grodor ibland, eller rättare sagt ytligheter, men i många hänseenden väckande och framför allt formellt alldeles ypperligt. Bild på bild i en forsande ström och träffande och målande för det mesta. Ett gott stycke poet. Mera skald än tänkare.” (Ernst Wigforss, Minnen I, Stockholm 1950, s 356.)
Detta inlägg postades den februari 14, 2010 kl 11:30 f m i kategorin Uncategorized. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida. Redigera.
Publicerat i Uncategorized | 1 Kommentar »

Kuffar akta dig!

juli 18, 2011

Mullah Krekar meddelar från Oslo:
”Den som nedvärderar koranen blir automatiskt en kuffar – otrogen – i enlighet med islams alla fyra doktriner. Att döda denna individ är en plikt för alla muslimer oavsett om man befinner sig på muslimskt eller icke-muslimskt territorium. Denna person förtjänar att bli terroriserad. Man kan antingen sticka honom med en dolk i strupen eller skjuta honom i huvudet. Allt detta svär jag på att jag med hjälp av Guds kraft kommer att förklara i rättegången, eftersom detta är i enlighet med lagen”.
Vad görer oss mer vittne behov?
(Nya Moderaterna: Bygg gärna en moské, baby, bygg gärna tre –)-
Publicerat i Uncategorized | 5 Kommentarer »

Brittiskt dubbelspel som ännu plågar världen

juli 18, 2011
“>
Skrapa på valfri konflikt i världen och det kryper fram en liten engelsman. Påståendet är naturligtvis överdrivet, men innehåller även en del sanning. Mitt syfte med följande berättelse är att förklara varför jag har så svårt att ta ställning i Israel-Palestinafrågan.
Den 21 oktober 1915 lovade Sir Henry McMahon Palestina åt Sharif Hussein bin Ali av Mecca. Denne företräddes senare av en son, emir Faisal. På fotot ovan från fredsförhandlingarna i Versailles 1919 står t v om denne Nuri as-Said, som senare blev premiärminister i Irak åtta gånger innan han mördades 1958 (varefter hans nyligen begravna lik grävdes upp och skändades). T h om Faisal står T.E. Lawrence “av Arabien”. Naturligtvis kammade emir Faisal noll i Versailles.
För Palestina var redan sålt. Den 16 maj 1916 överenskom i all hemlighet Sir Mark Sykes och Francois Georges-Picot om att dela upp Turkiet (Sykes-Picot överenskommelsen). Även ryssarna fick vara med i den hemliga planen, som blev avslöjad efter ryska revolutionen 1917. Britterna skämdes, araberna blev förbannade och turkarna jublade.

Men Palestina såldes ännu en gång. I ett brev från Sir Arthur Balfour till baron Walter Rotschild den 2 november 1917 utlovas landet till judarna (Balfour-deklarationen).

Sir Arthur Balfour
<a 1948 utropades staten Israel och anfölls omgående av sina arabiska grannar. Sedan har Israel fått värja sin existens i flera krig. Trots att staten är genommilitariserad så har även infrastruktur och demokrati utvecklats. Men Israel bedriver även en hänsynslös expansionspolitik.
De arabiska grannländerna har utvecklats avsevärt långsammare och genomgår just nu en turbulent fas. Staten Israel och dess judiska befolkning kan bara lita på de egna vapnen och stridskrafterna. I en sådan situation finns det inget utrymme för silkesvantar.
Det palestinska folket har också rätt till ett eget land. Palestinierna har en jämförelsevis hög utbildningsståndpunkt och borde under andra omständigheter ha förutsättningar att nå en för dem positiv förhandlingslösning.
Men så snart det syns ett ljus i den mörka tunneln kommer en självmordsbombare och fördunklar utsikten. Hur förhandlar man med en självmordsbombare?
I mina ögon är Israel-Palestinakonflikten så komplicerad att jag blir alltmer förvirrad ju mer jag läser. Alltså, varför skall just jag föreslå en lösning? Varför skall Sverigedemokraterna ha ett program för Israel-Palestinafrågans lösning? Varför skall en svensk bry sig? Folke Bernadotte försökte och lönades av judiska Stern-ligan med döden (men terroristen Menachem Begin fick Nobels fredspris).
Jag menar att Sverige har inget ansvar i denna fråga. Det är britter och fransmän som sått och det är de som skall ta ansvar för skörden. Oavsett vilken sida man väljer i denna konflikt, så uppkommer det moraliska svårigheter.
Publicerat i Uncategorized | 8 Kommentarer »

Sverigedemokraterna är inget enfrågeparti

juli 15, 2011

Sverigedemokraterna omges av allehanda fritt påfunnena rykten. Det skulle vara ett centralstyrt enfrågeparti under ledning av lågutbildade kriminella nynazister med en unken människosyn och kvinnoförtryck. Hur kan de som sprider dessa lögner se sig i spegeln utan att rodna?
Jag skall berätta hur beslut fattas i SD riksdagsgrupp. Den berättelsen förklarar förhoppningsvis varför SD ibland röstar med alliansen och ibland med de rödgröna. Jag har på 1990-talet varit ersättare i riksdagen för (M) och kan göra jämförelser med mitt halvår som SD-ledamot.
Riksdagsgruppen sammanträder tisdagar kl 1600. Det är ett mycket formstyrt och effektivt möte. Som fd lärare på Försvarshögskolan kan jag bara uttala min beundran för hur verksamheten utformas. Mötet har samma mönster som en militär stabsorientering med ordergivning. Nu reagerar kanske några läsare med ryggmärgen när ordet militär används. Men inom detta område är faktiskt militären överlägset bäst.
Enligt stående order är Björn Söder mötesordförande och Louise Erixon sekreterare. Är Björn frånvarande leds mötet av Sven-Olof Sällström. Mötet inleds med närvarokontroll och upprättande av röstlängd. Däremot synkroniseras inte klockorna.
Nästa punkt är att chefen stabskompaniet föredrar kommendanturbestämmelser…förlåt! Jag menar kanslichefen föredrar konkreta administrativa bestämmelser. Dessa består dels av orientering om fattade beslut m m och dels även om frågor som beslutas direkt, t ex tillsättande av funktionärer.
Härnäst sker rapportering från personalgruppen. Det är inte vid alla möten som det föreligger förslag att anställa någon ny medarbetare. Men om så är fallet föredras vederbörandes CV och beslut fattas av gruppen eller delegeras till kansliet.
Sedan följer redovisning av pågående projekt och utredningar. Härvid föredrar en eller flera politiska sekreterare hur långt respektive arbeten framskridit.
Härnäst kommer det politiskt tunga momentet. Björn Söder går igenom kommande voteringar. Detta tillgår så att Björn läser upp ärenden och respektive utskottsledamot föredrar sitt ställningstagande och rekommenderar hur SD skall votera i frågan. Övriga ledamöter och de politiska sekreterarna överväger sett från partiets program och policy om utskottsledamotens rekommendation skall följas eller ej. Oftast följer gruppen utskottsledamoten, men ibland kommer gruppen till ett annat beslut.
Beslutet att rösta med alliansen eller de rödgröna fattas alltså av 20 personer och med utgångspunkt från partiets program och policy. När mötet börjar är det ett oskrivet blad hur beslutet kommer att falla. Vårt ställningstagande i en fråga utgår enbart från vår uppfattning om våra väljares vilja.
Det allmänheten inte känner till är den stora kompetens Björn Söder och Jimmie Åkesson besitter. Björn visar sin storhet i att han leder mötet, men deltar som regel inte i diskussionen. Detsamma gäller Jimmie. Kan de 18 övriga enas om en handlingslinje som stämmer med partiets policy är allt väl, men om oenighet kvarstår lägger Björn in sin tyngd för ett av alternativen. Kvarstår oenigheten går frågan till Jimmie, som dömer av den. Hans beslut accepteras och mötet går vidare.
SD har tillsatt ledamöter i riksdagsutskotten utifrån deras yrkesbakgrund och politiska intressen. Detta innebär att SD ingalunda är ett enfrågeparti, utan verkar med kompetenta ledamöter inom hela rikspolitikens spektrum. Därigenom har SD skolat upp en erfaren kader att hantera det ambitiösa program som av kunniga arbetsgrupper togs fram inför valet 2010.
Är då allt bra? Nej mycket återstår. Jag själv sändes på “mission impossible” såsom ledamot av utrikesutskottet. SD har nämligen ingen heltäckande utrikespolitik. Det är svårt att åstadkomma en sådan, eftersom svenskarna har så divergerande uppfattningar. Sveriges nuvarande regering vill spela moralisk stormakt, men SD närmar sig frågorna om Israel och USA mer ödmjukt.
Nu är det dags att sluta mötet. En politisk sekreterare kan initiera ett nytt projekt, eller händer inget alls. Mötet upplöses. Kaffekoppar ställs på serveringsbrickan och brödsmulor sopas ner i papperskorgen.
Riksdagsgruppens möte är slut.
PS:
SD har det högsta andelen högutbildade ledamöter av alla riksdagspartier.
Publicerat i Uncategorized | 33 Kommentarer »

Skall Don Quixote i slutänden ändå vinna?

juli 11, 2011

Jag fick idag ett vykort från mångårige vännen Tamas Weber. Det är nu trettio år sedan jag första gången träffade Tamas. Han kom som kapten och närstridsinstruktör till Svea livgarde, där jag var kompanichef.
Tamas upplevdes som kontroversiell. Ingen ifrågasatte hans kompetens, men efter en övningsdag var halva kompaniet sjukskrivet. Tamas har aldrig sökt dölja att han i grunden är ungersk jude, ehuru uppväxt på barnhem i Frankrike. Den enda som har hetsat mot Tamas för hans ursprung är lokalboende författaren och globala kommunisten K-OB, som vägrade gå till puben, eftersom juden serverats där.
Tamas är gift med en flicka från Algeriet. De har två barn. Jag har så många skäl att vara tacksam mot Tamas. När min dotter utpressades av invandrarkillar, ingrep han och jagade bort dem. Men det jag mest tänker på berör inte mig. Det hände i juletider på NK. En narkotikaberusad yxman gick lös på en guldmonter.
Tamas: Vad gör du?
Busen: Vem är du?
Tamas: Jag är en julgran.
Busen: Är du verkligen en julgran?
Tamas: Ja!
Busen: Då måste jag ge upp.
Så upplever jag som fd riksdagsledamot för SD världen. Jag tillskrivs allehanda negativa egenskaper, som jag inte har (de verkliga räcker). Jag tillskrivs nazism och stöveltramp av fjortonåringar som inte kan stava och knappt vet hur en stövel ser ut och hur stöveltramp låter.
Jag lärde mig stöveltramp 1960 på Pansarskjutskolan, Utö, i Stockholms skärgård. Min lärare var överfurir Folke Björklundh (I 19), en rättvis, demokratisk, fordrande och allmänt vänlig man. En av de fåtaliga som satt outplånliga avtryck i mitt eget tänkande.
För att göra en lång historia kort. 1976 gifte jag mig med S från Indonesien och vi adopterade en dotter från Indien. Efter 30 år bröts äktenskapet då jag träffade K från Laos. Hon har två barn ned “invandrarbakgrund”.
AFA sprayar RASIST på min och K:s dörr. Lars Ohly har på valnatten uppmanat till utomparlamentariska aktioner. Fredrik Reinfeldt säger att det får SD finna sig i.
Det gemensamma för alla SD-kritiker är att de inte kritiserar det vi säger eller skriver, utan vad de själva påstår är våra tankar! De går till strid mot obefintliga väderkvarnar, men genom sina stora resurser (av allmänheten betalt presstöd) kan de kanske vinna under mottot “droppen urholkar stenen”.
Men för att det skall finnas en vinnare krävs även en förlore. Vem? Svar: Det svenska folket. Skall Don Quixote vinna enbart på sin skattefinsanierade ekonomiska styrka och maniska ihärdighet?
Publicerat i Uncategorized | 3 Kommentarer »

Tack AFA!

juli 9, 2011
Jag gick idag till uteserveringen på vår lokala pub. Med rollator klarade jag distansen 200 meter på kortare tid än tio minuter. Men det var värt besväret, för restaurang “Chez Michel” är ett framstående centrum för ryktesspridning
Jag möttes av som man säger glada tillrop: “Hela Sundbyberg talar om vänsterattentatet mot din dörr”. I sommarens lokala nyhetstorka är det tydligen dagens samtalsämne. Något senare kom en politisk motståndare från kommunfullmäktige och sade sig glad över min förbättrade hälsa, fördömde dörrattentatet och önskade mig trevlig sommar.
Men den verkliga överraskningen kom senare när jag var hemma. Partikamraten som är medlemsansvarig anmälde att vi fått tre nya medlemmar, som åberopat attentatet mot mig och min familj för att gå med i SD. “Så här kan vi inte längre ha det”.
Tack AFA och Lisa Bjurwald!
Publicerat i Uncategorized | 2 Kommentarer »

Vänsterns nazistbeteende

juli 8, 2011

Efter Hitlers maktövertagande 1933 skärptes hetsen mot judarna. De fick “Berufsverbot”, d v s förbjöds att ha vissa anställningar. Fram till Kristallnatten 1938 målades Davidsstjärnor på judarnas dörrar och fönster. Numera råder enighet om att denna början till Förintelsen är inledningen till ett monstruöst brott mot mänskligheten.
I jämförelse med judarna i 1930 talets Tyskland har jag det avsevärt lättare. Men jag har drabbats av Berufsverbot och stötts bort från ett arbete. Man har inte målat Davidsstjärnan på min dörr, utan texten RASIST. Varför? Jag har varit folkvald riksdagsledamot för SD.
Är det någon skillnad i den grundläggande mekanismen om en jude får Davidsstjärnan målad på sin dörr och får yrkesförbud eller om en sverigedemokrat får sin dörr hatsprejad och likaledes beläggs med yrkesförbud?
Så vilka är de verkliga fascisterna? Glöm inte att Lars Ohly på valnatten utlovade utomparlamentariska våldsaktioner mot SD och “halva folkets statsminister” Fredrik Reinfeldt anser att det är i sin ordning att utöva våld mot SD, eftersom de hävdar sin egen mening.
Publicerat i Uncategorized | 3 Kommentarer »

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Inlägg (Atom)